ElfP - ElfströmskaPsykoterapin

Individuell och gruppterapi på mottagningen samt individuella samtal via facetime och skype

Skrivandets betydelse i sorgearbete

 

Sammanfattning/Abstract: The meaning of writing in bereavement

Denna studie, som sätter den sörjande människan i fokus, och i synnerhet den kvinnliga, enligt det feministiska perspektivet, uppmärksammar vikten av forskning om kvinnors liv och utifrån deras perpektiv. Det finns två syften med studien: För det första att öka kunskapen om sörjande moderlösa kvinnors problematik genom att undersöka, beskriva och analysera vad kvinnorna anser viktigt att berätta om sitt sorgearbete efter moders död och hur det tar sig i uttryck i deras självbiografiska litterära texter. För det andra att utforska om skrivander kan fungera som sjävterapi i sorgearbete för den sörjande människan. Den typ av kunskap, som ett arbete som detta kan generera, kan spela roll vid utformandet av terapeutiskt stöd för människor. I vårt samhälle utgör moderlösa kvinnor en ganska osynlig och outforskad grupp, där en sådan forskning skulle kunna få alldeles särskilt stor betydelse.

De kvinnliga medelålders författarinorna, födda mellan 1925 till 1952, är kända namninim det intellektuella och kulturella livet i Norden. Bland dem finns två födda utanför Europa: en i USA och en i Uruguay, åtta finsfödda och åtta svensfödda. Nästan alla, förutom två en sångerska och en bibliotekare) ågnar sig professionellt åt skrivande såsom författare, journalister eller lärare. Deras berättelser analyserades dock inte utifrån deras kändiskap utan utifrån deras egenskap som sörjande moderlösa kvinnor, som liksom de flesta andra har erfarenhet av nära anhörigs död. Berättelserna betraktas därför utifrån den sörjande människans perspektiv och utifrån de rådande psykologiska teorierna och inte utifrån kvinnornas yrkesroller. Detta stämmer väl överens med studiens design som ett projekt inom samhällsvetenskaplig inriktning baserad på skönlitterrära fallbeskrivningar och inte som ett projekt inom litteraturvetenskap. Att de flesta författarinnorna kommer från intellektuella miljöer är inte heller viktigt i detta sammanhang då forskning visar på att mönster för krissförlopp och sorgearbete är universella oavsett tid och rum och oberoende av klasstillhörighet och kulturella betignelser, då den sörjande människan är en lidande varelse. Synsättet i arbetet är tvärvetenskapligt och bygger på såväll samhällsvetenskaplig som humanistisk metod. Studien baseras på metodpluralism, en kombination av olika metoder, och har genomförts i två steg. Steg 1: Analys av självbiografiska skönlitterära berättelser skrivna av 18 moderlösa, meddelårders kvinnor. Steg 2: Djupintervjuer med 15 av dessa kvinnor genomförda lång tid efter berättelsernas publicering.Det är viktigt att uppmärksamma att studien präglas av författarens ambition att genom ett feministiskt och kritiskt perspektiv sätta sörjande kvinnors egna och subjektiva berättelser i fokus. Som teoretisk bakgrund används det psykodynamiska perspektivet och i synnerhet objektrelationsteorin och bindningsteorinoch teorierna kring sorg, kris, trauma, separation, förlust samt teorier kring återhämtning ur det salutogena perspektivet.

Den röda och den blå sorgen

Resultatet av den första delen av studien, baserad på analys av texterna, visar att objektrelations antagande om att det kan bli svårt för en flicka att leva utan sin mor, det viktigaste objektet och identifikationsförebilden för den uppväxande kvinnan, gäller även då medelålders kvinnor förlorar sina gamla mödrar. De flesta av kvinnorna skriver att deras mödrar varit mycket viktiga personer i deras liv och att sorgearbetet därför varit en mycket slitsam process. Det gäller oavsett om relationen mor-dotter varit positiv eller negativ. En del kvinnor skriver att mödrarnas bortgång var en traumatisk upplevelse som orsakat psykosmatiska besvär såsom depression, sömnproblem och andra hälsoproblem samt psykosociala problem som social isolering. Hur sorgearbetet förlöpt berodde mycket på kvaliteten i förhållandet kort före dödsfallet. Beskrivningen av reaktionen på moderns bortgång varierar därför i texterna från depression och oändlig saknad till en känsla av frihet. De som känt sig älskade och sedda, och som haft en relativ bra relation med sina mödrar, beskriver mödrarna idealiserande och har, med uttryck hämtat från en av författarinnorna, upplevt den röda sorgen kännetecknad av kärlek, idealisering, förståelse för mödrarnas brister samt saknad efter deras fysiska närvaro. De kvinnor som i stället upplevt brist på kärlek från mödrarna och som haft spända och konfliktfyllda relationer till dem, har sörjt den blå sorgen fylld av vrede och frustration samt anklagelser för att de haft svårt att skapa och upprätthålla andra sociala relationer, inte minst med män.

Sorg och skrivandet

Resultatet av den andra delen av studien, baserad på litteraturstudier och intervjuer med författarinnorna, stämmer väl med det salutogena perspektivet, som uppmärksammar människans inneboende förmåga till återhämtning från svåra traumatiska upplevelser , t. ex. bortgång av en nära anhörig, samt på kreativitetens roll vid återhämtningsprocessen. Samtliga kvinnor uppger att skrivandet blev för dem ett viktigt och lätt tillgängligt redskap med vars hjälp de kunde uttrycka sina upplevelser, tankar och känslor kring sorgearbetet efter mödrarnas död. Författarinnorna kunde se på sitt liv utifrån ett annat perspektiv tack vare den känsla av sammanhang och meningsfullhet i tillvaron, som de fått under skrivandets gång och som visat sig vara viktigt att ha för att kunna bemästra och påverka det egna livet. Därför rekommenderar de skrivande i självterapeutiskt syfte även för andra människor som befinner sig i kris, under förutsättning att detta uttryckssätt inte känns främmande.

Denna studie visar att det finns beröringspunkter mellan skrivande och psykoterapi. I skrivandet får man dels kontakt med en psykoterapeutisk process och dels med en estetisk process. Skrivandet, sett som sjävterapi, kan därför förmodligen ses som ett meningsfullt, lätttillgängligt och billigt alternativ till de konventionella, dyra behandlinsmetoder som samhället normalt erbjuder människor i kris. Det är dessutom en metod som stärker den självläkande människans självkänsla, eftersom individen själv genom sitt eget skapande blir den aktive i den terapeutiska processen. Skrivandet i sorgearbete, denna hjälp till självhjälp, leder också till estetiska upplevelser, vilket i sig kan vara av stort värde.

Denna studien har genom att knyta teori till praktik försökt visa att människan är en kreativ varelse med en stor förmåga att genom den egna skaparkraften hantera traumatiska upplevelser. Resultatet av studien stryker tidigare forskning (Pennebaker, de Salvo, Karlstadsgruppen), som uppmärksammar skrivandets positiva betydelse vid bearbetning av traumatiska upplevelser. Ämnet är aktuellt oavsett könstillhörighet, kulturella betingelser samt tid och rum.

Sökord: berättande, död, kreativitet, kris, krisbearbetning, självbiografi, skrivande, sorg, självläkning, terapi,  återhämtning,

Key words: autobiography, bereavement, creativity, crisis, death, debriefing, grief, mourning, narrative, recovery, tellinstory, therapy, trauma, self-healing, writting

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  ElfströmskaPsykoterapin

  www.elfstromskapsykoterapin.se